Vilsen

Är en spillra av det som en gång var en människa irrar omkring i den stora tomheten Och söker förtvivlat efter sig själv.
Efter rester av minnen, tankar, känslor som en gång bildade en helhet, en själ, en människa.
Men ett litet nålstick, en enda mening punkterade själen och spred bitar av den in i den stora tomheten.
”Det är över nu”

Vem visste att ord kunde orsaka en sådan skada?

Nu irrar människospillran omkring och söker för att försöka hela och samla och läka sin själ och kanske bli människa igen.
Men inte samma människa som innan, nej en människa med en sårad och sargad men nödtorftig hoplappad själ, som kommer att blöda vid minsta stöt länge framöver.