Ödet leker med oss människor, precis så som katten leker med en döende mus.
Kastar oss fram och tillbaka i sina klor, mellan glädje och sorg, mellan kärlek och hat.
Ödet är grymt ibland.
Ingenting vi gör kan stoppa dess lek med oss. Vi kan bara hänga i dess klor, som en trasa och låta oss bollas med.
Men ödet kan också vara en frälsare, och ge oss den stora gåvan Kärlek.
Låta oss träffa på någon som kanske är den vi alltid väntat på.
Kanske märker vi det, kanske leker ödet med oss och gör så vi missar Kärleken.
Ödet har alltid en mening sägs det.
Vi kan inget göra åt dess lek med oss.
Fast man kanske lär sig av att ha blivit bollad med, kastad fram och tillbaka.
Kanske blir man mer uppmärksam och tar tillvara sina chanser bättre.
Låter inte ödet leka med oss längre utan protesterar.
Griper tag och håller fast när man hittar Kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar