Jag lever i det vi kallar för liv där gårdagen är min morgondag o där mitt blod är tårarna som jag gråtit inom mig som nu pulserar genom mitt hjärta o får min själ att smulas sönder som sand igenom mitt liv.
Jag är en skugga av en människa. Jag började leva igen efter varit död i 24 år. Även om skuggorna gör att jag begravs levande,
Jag levt många liv. Spelat många roller. . jag gett av mig själv till jag bara varit ett skal, fått mina drömmar krossade o mitt själv fylld av sår. , fått veta priset på live o kärleken ibland betalas med mera än blod svett o tårar.
Tårar o smärta som min ända vän, jag hör ändas eko från en tid jag försöker glömma,
Jag är som en marin docka där andrar åsikter syr hur jag ska vara o röra mig. man försöker vara alla till lags. ger hela tiden utan få något tillbaka,
Varje gång jag blundar så försvinner jag in i dimma. samma dimma som jag levt i sen jag somna
Jag har en pulserande liv lina som sakta får se mörka hål som man bär på men varje ord är som ett evigt mörker…
Detta är inte något som hänt över En natt. inget man kan sova bor men detta är steg mot en tid, en känsla som jag varit inne på o som jag vet jag aldrig vill tillbaka till.
Ja har blödande hjärta o trasig själ så finns det inte så många vägar att välja mellan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar